Susanne
Kollin

Idag titulerar jag mig pensionär, men har egentligen en bakgrund inom vård och utbildning.
Jag ingår i fullmäktigegruppen i Hangö där jag är andra ersättare. Dessutom är jag aktiv inom Svenska Kvinnoförbundet och Svenska Seniorer i Nyland.
Alla är värda en god och jämlik vård. Det betyder i första hand trygghet oberoende av ålder. Att veta att hjälp kan nås inte alltför långt ifrån hemorten ger trygghet. Att på förhand känna till förlossningssjukhuset där man ska föda utan att behöva oroa sig för "tänk om vi inte hinner fram i tid" inger trygghet. Att som äldre tillbringa dygnets alla timmar ensam hemma tillsammans med en läsplatta utan att behärska hur man använder den är otryggt och omänskligt. Att som cancersjuk åka tur och retur till Cancerkliniken under flera dagar å rad kanske rent av flera hundra kilometer per dag är uttröttande, otryggt och omänskligt. Att vänta på en ambulans som aldrig kommer eftersom ambulansernas antal i regionen är för få är stressande, otryggt och omänskligt. Ja listan kan göras hur lång som helst. Ändå övergår jag till den regionala fördelningen. Invånarantalet i Nyland är på stigande det vet vi alla. Esbo växer så det knakar vilket medför att centraliseringen är ett faktum då alltför många partier förespråkar den modellen. Finansministeriet sparar och anser att välfärdsområden bör hålla sig till uppgjord budjet fastän möjligheten att få vård helt klart minskar inom vissa kommuner. Även HUS sparar och koncentrerar vården innanför Ring IIIan. På grund av centraliserings ivern fördelas vården ojämnt mellan de olika kommunerna vilket påvisar ojämlikheter i vårt samhälle. Du träffar mera sällan en läkare istället tilldelas du en telefontid då läkaren kontaktar dig. Det förekommer olika modeller för hur och när kontakten sker i olika kommuner. Läkaren har varierande språkkunskaper vilket gör att hen inte klarar av att kommunicera med alla patienten vilket betyder att lagen om nationalspråken nonchaleras. Allt flera invånare både unga och äldre mår psykiskt illa, men resurser för psykvården sparar man trots det in på precis som man gör med vården av personer med funktionsnedsättning och även äldre som inte erbjuds tillräckligt med vårdplatser.