Christoffer
Hällfors

Det är klart att Borgå sjukhus för tillfället inte är fullt tillgängligt för hela Östra Nyland och det skulle vara bättre tillgängligt vid Kungsporten. Vi ser annars också att själva fastigheterna börjar vara slitna och det skulle vara på tiden för nya ändamålsenliga utrymmen för vården i Östra Nyland och då är Kungsporten i centrum av området.

Aborter är dyra och detta är också enligt THL forskning det bästa sättet att undvika aborter eller oönskade graviditeter. Oönskade/oplanerade graviditeter kan också vara dyra för samhället.

Vi behöver basservice inom hälsovården inom hela välfärdsområdet och därför är det ytterst viktigt att hälsostationerna också i våra små kommuner bevaras. Det är inte billigare för samhället att ha människorna att köra långa sträckor då de är sjuka.

Mobila tjänster kan göra vården mer tillgänglig och är ett bra komplement till vården för de som kan använda dessa. I alla fall är det inte möjligt men om vi redan får den vård som kan ges så här är det effektivare både för patienten som för området.

Det är ett svårt beslut att ge mindre resurser för annan vård men vi måste öka satsningar på förebyggande vård. Med satsningar på förebyggande vården kan vi minska användningen av den dyraste vården då människorna mår bättre i allmänhet.

Vi behöver gå tillbaka till ett egenläkarsystem, eller bättre sagt ett team av läkare och vårdare som sköter människorna. Det kan stundvis kräva mer av systemet men på lång sikt när vi får läkar/vårdarteam som känner igen patienten och dess olika behov av vård så för med sig ett tryggare och bättre vårdsystem. Anonyma obekanta vårdare skapar inte trygghet i vården.

Jag inser problemet med hyrläkare och det skulle vara lätt att säga att vi borde förbjuda användningen av det men med tanke på bristen på läkare inom området och i allmänhet så tror jag inte att vi skulle klara oss utan hyrläkare. Vi kunde kanske försöka börja fasa ut hyrläkare men det skulle kräva målmedvetet arbete och en målmedveten arbetsledning och arbetsplanering för att nå slutresultatet. I dagens läge ger den privata sidan för läkarna en så pass bättre möjlighet att planera sin vardag att det är förståeligt varför läkarna söker sig dit jämfört med offentliga sidan var arbetsledningen är minst sagt haltande.

Jag hoppas att antalet skyddshemsplatser i Östra Nyland är tillräckligt och ifall det behövs fler så ska vi förstås fixa det. Dessa är livsviktiga för personer som utsätts för våld.

Vårdköerna är ett stort problem inom välfärdsområdet, och vi måste använda alla tillgängliga verktyg för att förkorta dem. Servicesedlar ger invånarna möjlighet att snabbt få vård hos privata aktörer när den offentliga vården har långa köer. Genom att öka användningen av servicesedlar kan vi säkerställa att fler får vård i tid, vilket förbättrar både individens hälsa och avlastar den offentliga vården. Det är en flexibel lösning som kombinerar tillgången till vård med valfrihet för patienten.

Det finns andra sätt att spara pengar och höja kvaliteten än att centralisera vården. En alltför kraftig centralisering kan leda till att vården blir svårare att nå, särskilt i mindre kommuner, vilket kan försämra tillgången till vård för invånarna. Vi behöver istället fokusera på att utveckla och effektivisera de lokala vårdtjänsterna, investera i digitala lösningar och stärka samarbetet mellan olika vårdinstanser. Vården ska finnas nära människorna och vara tillgänglig för alla, inte bara i stora enheter.

Vi måste arbeta för att påverka statsmakten så att vårt område får sin rättvisa andel av resurserna, med tanke på de särskilda risker vi har – såsom kärnkraftverket på Hästholmen, raffinaderiet i Sköldvik, Bastukärrs logistikområde och två stora riksvägar som ställer höga krav på räddningstjänstens beredskap. Under de senaste åren har vi gjort stora satsningar på räddningsväsendet, bland annat genom att förnya flera brandstationer, vilket är positivt. Nu måste vi fokusera på att upprätthålla beredskapen, men tyvärr finns det inga extra resurser att omfördela från andra sektorer. Därför måste nödvändiga resurser hittas inom räddningsväsendets egen budget.

Det utgör en stor risk för samhället som helhet om vi lämnar människor utan vård. Dessutom blir det i längden dyrare om dessa personer senare tvingas söka akutvård för tillstånd som kunde ha behandlats i ett tidigare skede. Vården finns till för att ta hand om sjuka, och det ska gälla alla – oavsett deras status.

Det är viktigt att vårdpersonalen har kunskap om könsmångfald och sexuell mångfald, särskilt för att bemöta de patienter som tillhör dessa minoriteter på ett professionellt och respektfullt sätt. Samtidigt måste vi prioritera resurserna noggrant, särskilt när vården redan är hårt belastad. Om resurserna är knappa bör de i första hand användas för att säkerställa den grundläggande och brådskande vården för alla patienter. Utbildning i dessa frågor är värdefull, men den får inte ske på bekostnad av den centrala vårdverksamheten.