Reijo
Grönfors

Vård på det egna modersmålet är en rättighet, inte en förmån. Kaskenmäki SOTE-center kan fortsätta Åbolands sjukhus arv som en garant för hälso- och sjukvårdstjänster på patientens modersmål.

Ett smidigt bruk av båda nationalspråken är en viktig kvalitets- och säkerhetsfaktor inom vården, och uppskattningen av goda språkkunskaper bör också återspeglas i storleken på språktilägget.

Avtalsbrandkårerna och FBK-verksamheten samt den  frivilliga sjöräddningen är viktiga och de har en avgörande betydelse för att säkerställa räddningstjänsterna i Finland, speciellt i glesbygden.

I Egentliga Finland finns det områden, särskilt i Åbolands skärgård, där avstånden är långa och restiderna kan vara anmärkningsvärt långa. För att säkerställa likvärdig vård är dessa tjänster mycket viktiga.

Lagen föreskriver att ansvaret för förebyggande vård delas mellan välfärdsområden och kommuner. Välfärdsområdena måste säkerställa att den förebyggande vården är sömlöst integrerad i hela hälso- och sjukvårdssystemet, med bibehållen hög kvalitet och tillgänglighet för alla invånare. Samtidigt behåller kommunerna vissa ansvarsområden – särskilt när det gäller primärvård och lokalt anpassade folkhälsotiltag. Även om välfärdsområdena har det slutgiltiga ansvaret för den övergripande strukturen och standarderna för den förebyggande vården, har kommunerna fortfarande en central roll i genomförandet av förebyggande åtgärder på lokal nivå.

Att stärka primärvården genom modeller som egen läkare och egen läkare-sköterskepar och -team är välmotiverat. Forskning har visat att detta medför flera fördelar, såsom förbättrad kontinuitet och kvalitet på vården, ökad kundnöjdhet, samt att modellen kan minska onödiga specialistläkarbesök och behovet av sjukhusvård, vilket också kan leda till kostnadsbesparingar och bättre resursanvändning. När en patients vård är kontinuerlig och denne har ett bekant vårdteam, förbättras vårdens förebyggande och hälsobefrämjande aspekt. Detta kan minska förvärrade sjukdomstillstånd och förbättra livskvaliteten. Enligt forskning kan denna modell därför främja patientsäkerhet, vårdkvalitet och effektivitet i hälsovården.

Målet bör vara att det inte behövs hyrläkare, men om vårdtillgången är allvarligt hotad måste även denna möjlighet bibehållas.

Samarbetet mellan myndigheter och den tredje sektorn måste desdutom stärkas för att effektivt kunna möta behoven hos våldsoffer.

Den offentliga sektorn ansvarar för organiseringen av social- och hälsovården, men den privata och tredje sektorn kompletterar dessa tjänster. Med hjälp av servicesedlar kan kapaciteten inom den privata och tredje sektorn utnyttjas för att minska vårdköer och förbättra tillgången till tjänster.

De språkliga rättigheterna måste säkerställas, och vården får inte centraliseras på ett sätt som försvagar de språkliga tjänsterna. Centralisering är dock motiverad när kvalitativa faktorer tydligt talar för det.

Även för räddningstjänsten är det viktigt att säkerställa tvåspråkiga tjänster. Räddningstjänstens finansiering är en komplex fråga som kräver noggrant avvägande vid resursfördelning mellan olika sektorer.

Jämställdhet och lika rättigheter bör främjas i samhället.

Att stoppa klimatförändringarna är livsviktigt för att vi ska kunna lämna en beboelig planet även för kommande generationer.