Lucas
Kavander

Småbarnspedagogiken utgör hörnstenen av barnens utveckling. Genom att erbjuda avgiftsfri småbarnspedagogik minimerar vi risken för att barn blir utanför de sociala kretserna som bildas i t.ex. daghemmen. Inget barn ska behöva vara ensamt. Den avgiftsfria småbarnspedagogiken minskar effektivt på det ekonomiska trycket av föräldrarskap, som speciellt bland de unga ofta är en avgörande faktor som leder till barnlöshet. Trots att detta skulle tyda på ökade konstnader för staden, kommer man i det långa loppet att tjäna på att barnen fått delta i småbarnspedagogiken, oavsett föräldrarnas ekonomiska möjligheter. Dessutom kan detta uppmuntra allt fler till att skaffa barn, där var den ekonomiska tröskeln förr varit för stor.

De digitala läromedel som skolorna fått ta i bruk under de senaste åren är i lag inte i ett för undervisningen optimerat skick. Mycket av den rika informationen som fysiska böcker gett, blir helt enkelt utomstående från de digitala. Trots detta är det extremt viktigt att barnen och de unga får delta i den digitala miljön, även i akademiska ändamål. I fall att vi tillåter det digitala att förbli strängt för underhållningsändamål, eller som ett fritidsredskap för de unga, kommer också den digitala kompetensen att bli efter. I en allt mer digitaliserad värld går det helt enkelt inte att enbart hålla sig till traditionella läroböcker. Barnen och de unga måste också lära sig hur man handskas med det digitala på ett produktivt sätt, inte bara för att ändamålslöst \"scrolla\". Bäst skulle det vara om skolorna kunde erbjuda en hybridform av både traditionella medel och digitala. Därmed kan alla elevers behov bemötas, samt så blir ingen efter i denna digitala värld.

Idrotten, motionen, samt den övriga rekreationen bildar kärnan av invånarnas välmående och hälsa. En aktiv livsstil där man får njuta av rikligt med socialt umgänge, samt också rörelse, är det bästa sättet att trygga ett hälsosamt och långt lyckligt liv. Idrotten och motionen för också extremt effektivt samman folk. Idrottens glädje räcker långt över språkmurar och andra hinder som folk annars må ha i sin samvaro. I en allt mer internationell stad är det viktigt att erbjuda invånarna ett medium för samverkan och interaktion. Genom att erbjuda dessa fritidsmöjligheter till allt fler invånare skapar vi hälsosamma levnadsvanor. Vanor som i långa loppet gynnar hela samhället, då en frisk och välmående invånare också är den mest produktiva. Kommunen och i vårt fall staden, bör alltså fortsättningsvis satsa allt mer på invånarnas levnadsvanor och hälsa, genom att ebrjuda mer lätt-tillgänglig idrott, motion och rekreation. Varje euro som läggs på detta ändamål är en investering i människans liv, lycka och hälsa.

Kulturverksamheten stärker inte bara den kulturella indentiteten, men också den kulturella utvecklingen. I fall att man låter kulturverksamheten förfalla, eller bli ett rent marknadsverktyg, väntar en identiteteskris hela landet. Genom tiden har Finland och den finska identiteten levt vidare i kulturkretsen. Så om inte annars, kan vi hädra den kulturella traditionen som födde idéen av ett självständigt Finland. Kulturverksamheten är också en viktig del av stadsmiljön och folkets gemenskap. I fall att någon önskar delta i kulturverksamheten, är det bäst att de då får en chans att också göra det.

Ett aktivare deltagande av medborgarna kunde vara avgörande för trivseln och också den effektiva användningen av stadens resurser. Trots allt så brukar de som faktiskt bor på ett område veta bäst vad som behövs, eller vad som inte behövs, där. Trots nyttorna, kan det också eventuellt vara svårt att skapa ett aktivt deltagande, då vi kan skåda ett relativt lågt intresse att delta i de befitnliga demokratiska processerna i vår stad. Det kan vara värt att pröva sig på detta.

Kollektivtrafiken är en gyllene chans att förbättra stadens livskvalitet, konkurrensförmåga, samt också klimatvänlighet. Kollektivtrafiken är överlag den ideala transportmodellen för framtidens Helsingfors. Tillika som vi minskar mängden skadliga partiklar i vår luft, som i regel uppkommer av personfordonens utsläpp. En kollektivtrafik av även högre kvalitet kan göra Helsingfors en allt mer lockande stad för t.ex. internationella studerande, samt också begåvade arbetare som söker en bekväm ny hemstad.

Kommuner ansvarar huvudsakligen för att erbjuda tjänster och lokaladministration för sina invånare. Vi säger att en medborgare av Finland skulle vara \\\\\\\\\\\\\\\"digital-invånare\\\\\\\\\\\\\\\" i t.ex. Grankulla, men skulle i verkligheten bo i Helsingfors. Problematiken är då den, att den ena kommunen har betydligt mindre kommunalskatt än den andra. Vem ansvarar då för underhållet av ifråga invånare, om skatten betalas till enbart en kommun? Slutsatsen är, att man helt enkelt bara borde vara registrerad invånare av den kommun vars tjänster man i sin vardag utnyttjar.

Förnybar energi är ett bra sätt att öka elektricitetsproduktionen utan att orsaka fler utsläpp eller föroreningar till stadsmiljön. Speciellt i Helsingfors kunde man utnyttja den kraftiga gatuvinden som för övrigt förstärks i vår urbana miljö med höga husfasader. För de privata aktörer som önskar utvidga vår produktionskapacitet av ren och förnybar energi ska man absolut också möjliggöra det till den kapacitet som bara för staden är möjlig.

Kommuner måste kunna kontrollera bakgrunder och identitet under deras rekryteringsprocesser. Anonym rekrytering fungerar bra då man vill ta bort alla eventuella fördomar. Staden som arbetsgivare har dock ingen godtycklig orsak att misstänka fördomar i sina rekryteringsprocesser. Ifall att man inte kan kontrollera vem det är man rekryterar, är riskerna för säkerheten och kvaliteten helt för stora.

I fall att vi kunde vinna mänskligheten några tusen år till att leva med, kan vi nog arbeta bort resten av våra problem. Klimatförändringen är det största hotet som mänskligheten står in för, utan den, skulle vi kunna åstadkomma vad som helst.