Laura
Finne-Elonen

Boende och byggande

Helsingfors centrum ska utvecklas som ett trivsamt och attraktivt område. Detta kräver bland annat att boendemöjligheterna utökas, så att det även kvällstid rör sig mycket invånare i centrum, inklusive barnfamiljer som kan bidra till liv och rörelse på gatorna. På så sätt skulle centrum inte längre vara ett tyst område som mest liknar ett affärs- och ämbetscentrum. Därför bör tomma affärslokaler i innerstaden kunna omvandlas till bostäder.

Innerstadens våningshöjd måste fortsättningsvis bevaras. Helsingfors maritima silhuett ska skyddas och får inte förstöras av höga byggnader. De öppna utrymmen och vyer i innerstaden bör bevaras; till exempel bör det inte byggas massiva byggnader på Elielplatsen, utan området kring Järnvägsstationen ska lämnas öppet.

Trafikproblemen i centrum kan lösas på ett förnuftigt sätt, bland annat genom att öppna centrumtunneln för trafik. Alla trafikslag bör utvecklas på ett rättvist sätt för att tillgodose olika användargruppers behov. Hållplatserna får inte placeras för långt ifrån varandra, och hänsyn bör tas till behovet av lätt tillgänglighet för bland annat barnfamiljer och personer med nedsatt rörlighet.

För att minska belastningen på miljön och trängseln bör en hamntunnel byggas från Busholmen till Västerleden för tung och stockande trafik.

Nya bostadsområden och närtjänster bör utvecklas med hänsyn till invånarnas åsikter och behov. Miljön, speciellt friluftsområden nära hemmen ska skyddas.

All byggnation ska bidra till invånarnas välbefinnande och säkerhet samt basera sig på finländska värderingar och kunnande. Stadens hyreshus och övrig byggd egendom bör skötas omsorgsfullt.

Läs mer om vårt valprogram ›

Barn, unga och familjer

Behovet av stöd för familjer har ökat som ett resultat av coronapandemin, ökad användning av sociala medier och nedskärningar i socialskyddet. Barnfamiljer som behöver stöd kan till exempel få hjälp via rådgivningen eller dagvården. Tvärprofessionell rehabilitering för barn gör det möjligt att tidigt identifiera och bedöma eventuella inlärningssvårigheter, och att planera stödåtgärder i god tid för att underlätta skolstarten.

Elevhälsan bör stärkas så att tvärprofessionella experter enkelt kan samarbeta med skolhälsovården. Många har fått psykiska problem till följd av isolering och långa perioder med restriktioner. Bristen på tjänster av psykisk hälsovård för unga kommer att ha långsiktiga konsekvenser. Idag flyttas unga över till vuxenpsykiatrin när de fyller 18, vilket är problematiskt. Alla stödåtgärder och stödpersoner försvinner plötsligt i ett känsligt skede, då de istället skulle behövas för att kunna slutföra skolgången, planera vidare sina studier eller påbörja arbetslivet. En idé är att låta unga fortsätta använda samma tjänster fram till 20-årsåldern, vilket skulle förbättra deras möjligheter att klara sig och motverka utslagning och arbetslöshet.

Under pandemin förlängdes vårdköerna, och upptäckten och behandlingen av allvarliga sjukdomar försenades. Även den icke-akuta vården påverkades negativt, och situationen har fortfarande inte stabiliserats. Hälsovården måste utvecklas så att alla får i tid den vård de behöver. Kontinuitet i vården med långvariga kontakter är avgörande för att nå framgångsrika resultat i vården. Modellen med egenläkare är ett steg i rätt riktning. Samarbetet mellan läkare och sjuksköterskor är också viktigt, så att patientens behov hanteras av personer som känner till deras situation. Följaktligen leder detta också till insparningar på resurser. För personalens trivsel och kontinuitet är det avgörande att relationerna till patienterna är så stabila som möjligt och att de anställda har flexibilitet i sina arbetsuppgifter.

Socialtjänsten behöver tillräckliga resurser för att kunna erbjuda barnskydd, stöd till familjer och god omsorg för äldre.

Läs mer om vårt valprogram ›

Välmående invånare

Läs mer om vårt valprogram ›