Fredrik
Bergstén

Jag anser inte att småbarnspedagogiken ska vara avgiftsfri för alla. Istället bör avgifterna vara inkomstbaserade, så att varje familj betalar utifrån sina ekonomiska förutsättningar, precis som idag. Däremot borde beskattningen ta större hänsyn till hushållets totala inkomster istället för att beskattas individuellt, särskilt när avgifter för småbarnspedagogik baseras på hushållets ekonomi. Detta skulle skapa en mer rättvis fördelning i förhållande till vår progressiva beskattning.

Vi måste säkerställa att alla barn utvecklar utmärkta läskunskaper. Forskning visar att skärmljus kan påverka både ögonhälsa och hjärnans funktion, bland annat genom störd sömn och minskad koncentrationsförmåga. Studier har också visat att läsning av fysiska böcker ger bättre förståelse och minnesförmåga jämfört med digital läsning. Eftersom skärmar ofta är kopplade till telefoner, datorer och andra enheter, ökar risken för distraktion, vilket ytterligare försämrar barns förmåga att fokusera. Därför bör vi prioritera läsning av tryckt material för att ge barn de bästa förutsättningarna för lärande och välmående.

Det är självklart att kommunen ska satsa på idrott, motion och rekreationsmöjligheter. Förebyggande hälsovård är avgörande för att ge alla invånare möjlighet att vara fysiskt aktiva och hålla sig i god form, vilket i sin tur bidrar till långsiktig hälsa. Detta gynnar både den fysiska och psykiska hälsan samtidigt som det främjar socialt umgänge och gemenskap, då människor möts i samband med motion och idrott.

Jag anser att kommunen bör erbjuda möjligheter till kulturverksamhet och stödja den i viss mån genom att tillhandahålla lokaler, såsom skolor och andra kommunala utrymmen, som kan hyras för ändamålet.

Det skulle definitivt vara intressant att genomföra en enkät eller invånarröstning om hur kommunens medel ska användas. Kommunen måste dock först ta fram väl genomtänkta och rimligt motiverade alternativ enligt den vanliga beslutsprocessen. Att få direkt insyn i vad invånarna anser vara viktigast är värdefullt. Ett exempel skulle kunna vara att kommunen planerar tre olika investeringar över en tioårsperiod, där invånarna får prioritera genom röstning.

Kollektivtrafik är nödvändig om vi vill växa som kommun. Både tåg och buss behövs för att skapa en attraktiv boendemiljö och ge familjer möjligheten att pendla effektivt till arbete och skolor. Fokus bör ligga på de områden där vi kan förvänta oss störst tillväxt, men samtidigt måste vi säkerställa att det finns busslinjer som täcker även landsbygden.

Att vara invånare i flera kommuner kan säkert vara nödvändigt i vissa fall. Vårt system är dock uppbyggt kring principen att skatten betalas i den kommun där man är bosatt, för att säkerställa finansieringen av de kommunala tjänster som erbjuds till alla invånare. Som en tillfällig lösning eller under särskilda omständigheter kan det ändå finnas situationer där ett invånarskap i flera kommuner skulle vara motiverat.

Vichtis bör möjliggöra utbyggnaden av förnybar energi, såsom solkraftverk, och utvärdera förutsättningarna för vindkraft där det är lämpligt. Samtidigt anser jag att Vichtis bör arbeta för att påverka på nationell nivå och främja en ökad satsning på kärnkraft.

Ett definitivt ja – vi behöver bygga alla typer av bostäder och även blanda dem inom samma områden. I Vichtis kärna, vår största stadsdel Nummela, bör vi bygga tätare med en mix av egnahemshus, radhus och våningshus, både äganderätts- och hyresbostäder. På landsbygden och i mindre tätorter som Otalampi och Kyrkbyn behöver vi också möjliggöra tilläggsbyggande på ett flexibelt och snabbt sätt. I Vichtis finns gott om utrymme för många fler invånare, och vi bör planera för en hållbar tillväxt som gör det attraktivt att bo och verka här.

Anonym rekrytering kan vara ett värdefullt verktyg för att utvärdera kompetens och lämplighet för en tjänst. Det är dock viktigt att komma ihåg att människor arbetar med och för andra människor, och att personkemi och samhörighet spelar en stor roll på arbetsplatsen. I de flesta fall fungerar samarbetet bra och människor anpassar sig, men det är också avgörande att ta hänsyn till vem man arbetar med som person – inte enbart deras kompetens.

Att kunna återställa all miljöförstöring som människan har orsakat och till och med vända klimatförändringen skulle utan tvekan vara en fantastisk sak. Om det vore möjligt är det dock inte utan problem, då det i viss mån skulle likna tidsresor och försök att korrigera historiska misstag. Verkligheten är att historien redan har hänt, och vi måste leva med dess konsekvenser – men framför allt lära oss av den. För om det är något vi kan vara säkra på, så är det att historien och dess misstag förr eller senare upprepar sig, särskilt om vi inte tar lärdom av dem. Och om det inte har skett än, är det snarare en fråga om framtiden.