

Anton
Pajoslahti
Helsingfors
"Ett tryggt, välmående och möjliggörande Helsingfors - Upp med lärarnas välmående, ner med drogdödligheten"
Jag är 29 år gammal med rötterna i Helsingfors och Österbotten. Jag är uppvuxen i Vasa, har studerat i Åbo och nyligen påbörjat mitt tredje levnadsår i Helsingfors. I Helsingfors har jag tidigare bott på Busholmen och är nyinflyttad på Drumsö.Till utbildningen är jag ekonom och arbetar som karriärcoach; på dagarna hjälper jag alltså människor med arbetslivsrelaterade frågor såsom att söka jobb, förhandla om sin lön och fundera på sin framtid. Det känns fint att kunna hjälpa till samtidigt som man får chansen att påverka samhället på riktigt mikronivå.
I mig finner du en liberalkandidat, snäppet till höger om mittstrecket. Jag tror på ett samhälle där individen bär ansvaret över sig själv, sina nära och kära och även övriga samhället. Ett samhälle där hårt arbete belönas, men där vi även klarar av att ta hand om varandra. Ett samhälle där möjligheter erbjuds åt alla oberoende av bakgrund eller det man bär på i bagaget, men där det är upp till var och en att ta vara på dem. Ett samhälle som delar ut välfärd men som ser till att det finns en välfärd att dela ut både nu och i framtiden.
Jag anser att samhällets viktigaste uppgift är att se efter invånarnas säkerhet och erbjuda tillgång till utbildning och vård. När prioriteringar måste göras är det säkerheten man ska trygga, utbildningen och vården man ska satsa på.
I mitt arbete för Helsingfors och dess invånares bästa kommer jag att arbeta med tre ledord som kompass, nämligen ett Helsingfors som är tryggt, välmående och möjliggörande.
Vad dessa tre ord innebär för den enskilda invånaren är naturligtvis något som varierar och därför hör jag mycket gärna vilka åtgärder som skulle göra Helsingfors tryggt, välmående och möjliggörande för just dig.
Ta gärna kontakt med mycket låg tröskel.
Mina valteman
Vad innebär ett tryggt, välmående och möjliggörande Helsingfors för mig? Vilka är de konkreta sakerna som jag kommer att arbeta för under de kommande fyra åren om jag får chansen? Jag vill fokusera framför allt på tre viktiga saker: daghemmen, skolorna och drogdödligheten i vår stad.
Utbildning av hög kvalitet är en hjärtesak för mig! För att det ska vara möjligt måste vi ha kompetenta och välmående lärare vid våra skolor och daghem! Det ska finnas tillräckligt med resurser tillgängliga och lärarna ska få möjligheten att använda dessa resurser på bästa möjliga sätt! Drogdödlighet och missbruk är ett växande problem i vår stad. För mig är det viktigt att vi satsar på förebyggande insatser, utökad vård och stöd till de som behöver det som mest. Detta handlar inte bara om att hjälpa dem som drabbas, utan också om att skapa ett tryggare samhälle för alla.
Om behovet finns att sammanfatta min kampanj till en slagkraftig mening så kunde den vara följande: Lärarnas välmående upp, drogdödligheten ner!
Vill du donera till min kampanj för att möjliggöra den?
Mottagare: Anton Pajoslahtis stödgrupp
Kontonummer: FI93 1711 3500 0083 72
Meddelande: Donatorns namn
Viktiga politiska frågor
Den bästa skolan
Daghemmen och småbarnspedagogiken
Mer resurser till daghemmen är någonting som jag alltid kommer att förespråka. En småbarnspedagogik av högsta kvalitet är en investering i framtiden. Småbarnspedagogik av hög kvalitet hjälper barn att få en bra start i livet. Den stöder barnens utveckling och gör det möjligt att tidigt upptäcka eventuella stödbehov. Småbarnspedagogik av högsta kvalitet i hela Helsingfors ger stadens barn den bästa möjliga starten i livet. Genom tidiga stödinsatser kan vi inte bara främja barnens utveckling utan också förebygga större och mer kostsamma problem längre fram – en satsning som är både mänskligt och ekonomiskt hållbar.
En fungerande småbarnspedagogik är dock inte möjlig ifall personalen på våra daghem inte mår bra. Därför är det viktigt att vi satsar på deras välmående nu, innan det är för sent. I många av stadens daghem råder en situation där man inte har någon som helst rimlig möjlighet att uppnå alla de krav som är uppsatta, med de resurser som finns tillgängliga. Detta leder till att personalen upplever känslor av otillräcklighet, värdekonflikter och utmattning, vilket har gjort att allt flera lämnar yrket. I en tid då vi behöver behålla och stärka kompetensen inom småbarnspedagogiken är detta en utveckling vi måste bryta.
Om resurserna inte räcker till måste kraven anpassas, så att vardagen blir hanterbar utan att personalen tvingas äventyra sitt välmående. För att Helsingfors stad ska kunna bli Finlands bästa arbetsgivare måste man låta bli att mikromanagera de kompetenta lärarna som är högutbildade specialister inom sin bransch och lita på att de vet hur man utför sitt arbete. Detta gäller både våra daghem och skolor. Att lyfta läraryrkets status inom småbarnspedagogiken till den nivå den förtjänar är en avgörande satsning. Men om vi fortsätter att ställa högre krav utan att säkerställa tillräckliga resurser riskerar det att leda till allvarliga konsekvenser. När resurserna inte räcker till behöver vi minska rapporteringskraven och det digitala pappersarbetet, så att lärarna kan fokusera på det som verkligen är viktigt – att vara närvarande med barnen, stötta deras utveckling och känna igen när det finns behov för stöd.
På sikt är målet att Helsingfors ska kunna erbjuda kostnadsfri småbarnspedagogik som så många barn som möjligt deltar i. Verksamheten ska bedrivas i ändamålsenliga utrymmen, vilket innebär att byggnaderna ska vara välplanerade och anpassade för sitt syfte, med hänsyn till småbarnspedagogikens behov och aktiviteter. Målet ska vara att skapa den bästa småbarnspedagogiken i landet, men för att lyckas måste vi också säkerställa att lärare och övrig personal mår bra och trivs i sitt arbete.
Skolorna
Förutom att våra skolor ska finnas i ändamålsenliga lokaler, måste de också vara trygga och lugna miljöer som erbjuder en motvikt till en allt mer stressfylld vardag där många kämpar med koncentrationen. Här tycker jag att man ska våga sätta ett stopp för skolor som efterliknar öppna kontor. Våra skolor ska vara lugna miljöer med så lite störningsmoment som möjligt, både med tanke på elevernas och lärarnas välmående. Detta är något som fokus ska ligga på när man bygger nya skolbyggnader och renoverar gamla.
I Helsingfors ska vi ha rimliga klass- och gruppstorlekar där barnet har möjlighet att skapa en trygg relation till den egna läraren. Därför tycker jag att man i Helsingfors borde satsa på den modell i de lägre stadierna där varje elev har en fast klass och en egen lärare, så att föräldrar alltid vet vem de ska kontakta. Det finns säkert barn som trivs och utvecklas väl i öppna miljöer där lärarna cirkulerar och grupperna förändras. Men till exempel för en förälder till ett barn med stödbehov kan detta skapa otrygghet, eftersom det blir oklart vem man ska kontakta.
Tilläggsresurser ska även kunna preciseras och sättas in för att bekämpa segregationen i samhället. Vi måste ha tillvägagångssätt för att ingripa kraftigare i de enskilda skolor där elever och personal känner sig otrygga.
Det är bra att man i Helsingfors har börjat satsa på att få en konkurrenskraftig lön för stadens lärare. Om man bortser från lärarna inom småbarnspedagogiken så är medianlönen för lärare i huvudstadsregionen betydligt lägre än i övriga landet. För att locka landets bästa lärare till Helsingfors måste lönen vara konkurrenskraftig. Annars riskerar vi att de söker sig till platser med högre löner och lägre levnadskostnader.
Drogdödlighet
Finland toppar Europas statistik för drogdödlighet bland unga, och Helsingfors är särskilt hårt drabbat. Var femte drogrelaterad död i vårt land inträffar i Helsingfors, och under 2023 nådde antalet dödsfall en ny tragisk topp med 58 döda i Helsingfors. Minskad drogdödlighet, särskilt bland unga, är något vi måste satsa på nu direkt!
Drogdödsfall bland personer under 30 år är ofta kopplade till problem med den psykiska hälsan. Hälften av de unga som dog av drogförgiftning under åren 2019–2021 hade någon form av psykisk ohälsa. I Helsingfors måste vi därför också kunna erbjuda vård som beaktar helheten. Vi måste satsa på vårdmetoder som samtidigt behandlar både mental hälsa och olika typer av beroenden, utan att patienten behöver skickas runt mellan olika instanser. På motsvarande sätt bör vi erbjuda vårdformer som möjliggör behandling av både drogmissbruk och alkoholism samtidigt. Jag tycker även att vi måste fundera på hur vi kan erbjuda hjälp med mycket låg tröskel för de som har det allra svårast. Krav på drogfrihet eller nykterhet under en viss tid innan vård beviljas gör att många riskerar att bli utan hjälp, trots att de ofta är de som har störst behov av vård.
Enligt THL dör unga som avlider av drogförgiftning ofta i en privatbostad i sällskap av andra. Ju yngre personen är, desto större är sannolikheten att hen inte var ensam vid dödstillfället. I ungefär en tredjedel av dessa fall var de närvarande personerna vakna, vilket innebär att hjälp hade kunnat larmas i tid. En viktig åtgärd är att öka rådgivningen gällande identifiering av förgiftningstillstånd, larmning av hjälp och utbildning i livräddning. Ökad kunskap kring ämnet är en relativt enkel åtgärd som kan ha stor inverkan.
Vi behöver en fördomsfri drog-politik som baserar sig på vetenskap. Vi måste arbeta för att få bort den stigma som finns kring ämnet. Jag hoppas vi har modet att testa på olika metoder som varit framgångsrika på andra ställen och anamma de som fungerar. Jag tror att det är ett misstag att inte testa på saker för att man är rädd att normalisera droganvändning. Därför ställer jag mig positivt till exempel till ett försök med brukarrum. Liknande försök har visat sig fungerande i andra nordiska huvudstäder. Förutom detta behövs naturligtvis även resurser för att minska tillgången på dessa droger, men detta är något som sker på nationell nivå.
Åsikter om annat
Kollektivtrafik
Jag tror inte att någon som känner att de behöver en bil för att klara vardagen kommer att sluta använda den. Samtidigt är det osannolikt att någon skulle överge kollektivtrafiken för att börja köra bil enbart på grund av höjda biljettpriser, med tanke på de höga kostnader som bilägande innebär. Därför tror jag att det bästa resultatet uppnås genom att fokusera på marginalerna. Detta innebär att man främjar stadens hållbarhet och invånarnas välmående bör kollektivtrafiken och infrastrukturen utvecklas så att det blir attraktivt att välja hållbara färdsätt. Den som överväger mellan bil och kollektivtrafik ska uppleva att kollektivtrafiken är det bättre valet, och den som väljer mellan kollektivtrafik och gång eller cykel ska känna att gång eller cykel är det mest fördelaktiga alternativet.
Att lyckas med detta samtidigt som man undviker att göra det sämre för de som upplever att de inte har något val samtidigt som man hanterar de ekonomiska utmaningarna, är naturligtvis ingen enkel uppgift. Jag tror dock att det är en ekvation som går att lösa med rätt planering och prioriteringar. Ett konkret exempel kunde vara att engångsbiljetterna för stadens invånare skulle vara i kraft en aning längre, så att butiksresor och motionsaktiviteter kunde utföras med en biljett. Denna ändring skulle göra kollektivtrafiken till ett mer lockande alternativ i dessa situationer, jämfört med privatbil eller apptaxi, som i nuläget ofta är mer ekonomiskt fördelaktigt.
Jag tror även det kommer att bli aktuellt att se över systemet där hälften av HRT:s utgifter ska täckas med biljettintäkter. Samtidigt är det verklighet att vårt kollektivtrafiknätverk i världsklass måste finansieras på något sätt.
Kriget i Ukraina
Ukrainas försvarskrig mot ryssland är en av vår tids viktigaste frågor, och dess utfall kommer att ha en enorm inverkan på Finland och hela Europa. Det är därför viktigt att beakta denna fråga på alla förvaltningsnivåer. Vi bör fundera på vad vi kan göra för Ukraina och för de frivilliga finländare som återvänder, i varje stad och kommun i landet. Här har Helsingfors, som huvudstad, en möjlighet att visa vägen genom att agera förebildligt.
Motionsmöjligheter
Motionsmöjligheter för stadens invånare ska vara tillgängliga för alla. Det är avgörande för både vårt psykiska och fysiska välmående, på sikt bidrar det även till ekonomiska besparingar genom minskade kostnader inom hälsovården. Jag hoppas att byggnadsprocessen för allaktivitetshuset på Busholmen, Helsingfors största nybyggnadsprojekt, blir snabb och effektiv. Det är viktigt att undvika förseningar, även med tanke på de betydande investeringar som står på spel. Björkholmen har potential att utvecklas till ett framstående rekreationsområde som kan nyttjas av alla stadens invånare.
Skatter
Kommunalskatten ska inte höjas.