Jenni
Ingo
Österbotten
Jag är Jenni Ingo, 35 år, född och uppvuxen i Malax men bosatt i Älvbyarna i Korsholm med min man Christoffer, vår hund Tracy och katten Bengt. Till yrket är jag sjukskötare (högre YH) med inriktning inom mental- och missbrukarvården och ledarskap inom social- och hälsovården. Föreningsliv, god mat och dryck i sällskap av vänner och familj är viktigt för mig på fritiden.
I mitt yrkesverksamma liv har jag jobbat främst inom missbrukarvården med allt från akutvård till substitutionsvård, rehabilitering och eftervård. Jag har även arbetat inom tredje sektorn med ungdomar och unga vuxna med riskfyllt beteende och beroendeproblematik. Sedan fem år tillbaka jobbar jag som verksamhetsledare för SFP i Österbotten.
Efter en första period i Österbottens välfärdsområde vill jag gärna med ditt stöd fortsätta arbetet. Trots att de senaste åren präglats av inbesparingar och många förändringar som skett med stram tidtabell, tror jag ändå på att vi har bättre tider på kommande. För att balansera välfärdsområdets ekonomi har förändringar varit nödvändiga. Utan dem skulle vi inte framöver ha råd med den utveckling och förnyelse som behövs på vissa områden. Att staten styr den ekonomiska realiteten är stundvis utmanande och i Österbotten har det att vi egentligen mår "för bra" sett till hur pengarna fördelas, varit det som påverkat oss mycket.
I Österbotten är vi vana vid att ha en viss struktur och att sköta saker själva, vi har i kommunerna under årens lopp byggt ett tätt nätverk av tjänster inom social- och hälsovården. Nu och framåt kommer därför vår uppgift att vara att hitta nya sätt att trygga och utveckla den service som finns med de resurser vi tilldelas. Jag ser förtroendevaldas roll som att vara en spindel i nätet. Att känna sin närregion, att tillsammans med andra fundera på hur vi kan lösa strukturer som inte längre kan upprätthållas, att sätta ner foten när vi anser att förändringar inte går att göra och också att ständigt kommunicera med människor i landskapet - kring vad all förändring innebär. All förändring är inte dåligt, men all förändring kräver både tid och tålamod.
För mig handlar välfärdsområdet alltså om att trygga och utveckla tjänster för människorna. Det handlar om att skapa förutsättningar för att människor ska få den bästa möjliga vård och service - i rätt tid, med låg tröskel. Österbotten är ett fantastiskt landskap att leva och bo i, det vill jag fortsätta arbeta för under de kommande fyra åren.
Viktiga politiska frågor
Missbrukarvården
Missbrukarvården måste fungera på alla plan, allt från tillnyktring och avgiftning i trygg miljö, till alternativ på rehabilitering eller öppenvårdstjänster, kamratstöd och eftervård.
Oavsett var du bor i välfärdsområdet ska du ha samma möjligheter att få vård för beroende och missbruk på ditt eget språk.
Vi behöver utveckla samarbetet mellan missbrukarvården, arbetslivet, studerandehälsovården, företagshälsovården och övrig social- och hälsovård, så att klientens möjligheter till trygg, effektiv och långsiktig vård tryggas.
Barn och anhöriga till personer med missbruk och/eller psykisk ohälsa behöver få det stöd de har rätt till. Vi behöver implementera bättre vårdkedjor för anhöriga.
Förebyggande arbete kring beroende och missbruk behöver konkretiseras och utvecklas. Alla sektorer behöver arbeta förebyggande och samma modell för förebyggande arbete behöver finnas tillgängligt inom välfärdsområdet.
Pålitliga räddningstjänster
Räddningstjänsterna är A och O i ett tryggt samhälle. Våra räddningstjänster är ett tätt nätverk av både heltidsanställda och avtalsbrandkårister inom vårt landskap. Räddningstjänsterna behöver hållas nära befolkningen och vi behöver se till att vi även på glesbygden uppfyller kraven på utryckning.
För att räddningstjänsterna ska fungera optimalt, behöver vi fortsätta arbeta för att trygga tillgången till utbildade brandmän, vi behöver sporra anställda och frivilliga till att upprätthålla kunskaper (t.ex. rökdykare) och vi behöver även se till att de ekonomiska resurserna ger möjlighet att upprätthålla den service vi har.
Välmående barn, unga och familjer
Elev- och studerandehälsovården behöver ha tillräckliga resurser för att kunna ge så effektivt stöd som möjligt. Samarbetet mellan personal inom elev- och studerandehälsovård behöver fungera väl både till skolornas anställda och till samarbetspartners utanför skolan.
Elev- och studerandehälsovårdens samarbete med övriga tjänster inom social- och hälsovården ska fungera även efter social- och hälsovårdsreformen. Vårdkedjan från träff med hälsovårdare eller kurator till att träffa psykiatriska sjukskötare, läkare etc. är avgörande för att skapa lättillgängliga, långsiktiga lösningar för elever och studerande. Samarbetet till tredje sektorn som kan erbjuda kompletterande tjänster är viktig, här måste tredje sektorns organisationer och föreningar ges förtroende att stöda välfärdsområdets tjänster.
Elev- och studerandehälsovårdens personal behöver också ha tillräckligt med stöd från förmän och chefer. Personalen lever i en konstant utvecklande arbetsmiljö som medför utmaningar ifall personalen inte får tillräckligt med stöd och kontinuerligt fortbildande.
Kandidatens svar i valmaskinen
1 / 13
Det är viktigt att Österbottens välfärdsområde har ett centralsjukhus med fulljour.
2 / 13
De geografiska avståndet till service är viktigare än att servicen finns inom en kommungräns.
Statens finansieringsmodell ser inte längre till kommungränser, vilket betyder att vi också är tvungna att se bredare än kommunens gränser. All service kan dock inte centraliseras eller tas bort från mindre kommuner.
3 / 13
Det ska finnas fler mobila tjänster såsom hälsobussar och distansmottagningar.
Mobila tjänster är framtidens nyckel t.ex. på orter där det inte längre är möjligt att upprätthålla service som tidigare.
4 / 13
Välfärdsområdet måste öka satsningarna på förebyggande hälsovård, även om det innebär att annan vård får mindre resurser.
I Österbotten satsar vi minst på barn och unga i jämförelse med andra åldersgrupper. Förebyggande tjänster är det som i längden sparar på dyr och omfattande vård, därför är det dags att öka satsningarna på förebyggande!
5 / 13
Det ska införas ett egenläkarsystem för att öka kontinuiteten i vården, även om det för en tid framöver kräver extra resurser.
6 / 13
Välfärdsområdena ska förbjuda användningen av hyrläkare.
Kostnader för hyrläkare har varit skyhöga inom många välfärdsområden, 30% högre i landet sedan 2022! Jag ser den svenska modellen som en möjlighet att också införa här, vilket skulle betyda att man tecknar avtal om hyrbemanning inom välfärdsområdena och ersättningen till hyrpersonal delas upp i ersättningszoner.
7 / 13
Det ska upprättas fler skyddshemsplatser för att hjälpa personer som utsätts för våld.
I landet totalt sett ökade boendedygn på skyddshem med 14% mellan 2022-2023 vilket direkt påvisar ett ökat behov. I Österbotten ser vi en ökning av klienter i skyddshem mellan åren 2021-2023, vilket påvisar behovet av skyddshemsplatser. Det vore viktigt att se över skyddshemmens kapacitet om behovet fortsätter öka. Här är också förebyggande insatser viktiga och även informationsspridning kring att identifiera våld i nära relationer bland andra social- och hälsovårdstjänster.
8 / 13
För att förkorta vårdköerna ska välfärdsområdena öka användningen av servicesedlar.
9 / 13
Vi ska centralisera vården om det sparar pengar eller höjer kvaliteten.
En viss centralisering är nödvändig eftersom den ekonomiska realiteten inte tillåter ett likadant nätverk som tidigare.
10 / 13
Räddningsväsendets finansiering och resurser bör prioriteras högre, även om det innebär nedskärningar i andra sektorer.
Räddningsväsendets resurser är A och O för att uppfylla servicenivån inom sitt område.
11 / 13
Papperslösa ska ha rätt till icke-brådskande hälso- och sjukvård.
12 / 13
Vi ska i högre grad prioritera att vårdpersonalen får utbildning i könsmångfald och sexuell mångfald.
13 / 13