Anton
Lind

Ett centralsjukhus med fulljour är avgörande för att garantera en trygg och tillgänglig vård i hela Österbotten. Det säkerställer att akuta patienter snabbt får specialistvård och att regionen behåller sin kompetens inom avancerad sjukvård. Att ha fulljour i Österbotten är särskilt viktigt med tanke på avstånden till andra sjukhus samt vårt tvåspråkiga behov – alla ska kunna få vård på sitt modersmål i en akut situation.

Det viktiga är att vård och service är tillgänglig för invånarna, oavsett kommungränser. För många är avståndet till närmaste hälsocentral eller sjukhus viktigare än vilken kommun det ligger i. Vi måste se till att servicen är placerad så att den är lätt att nå, både för stadsbor och för dem som bor i glesbygden.

Mobila tjänster som hälsobussar och distansmottagningar kan förbättra tillgången till vård, särskilt i glesbygden. Men det är viktigt att dessa tjänster verkligen fungerar och är ett komplement till, inte en ersättning för, befintlig vård. Vi måste säkerställa att kvaliteten och kontinuiteten i vården upprätthålls och att mobila lösningar införs där de faktiskt fyller ett behov – inte bara för att de låter bra på papperet.

Förebyggande hälsovård är en klok investering som kan minska belastningen på vården på lång sikt. Men vi måste vara försiktiga så att satsningar på förebyggande arbete inte leder till nedskärningar i akutvård eller specialistvård. Det handlar om att använda resurserna smart, inte att flytta problem från en del av vården till en annan.

Ett egenläkarsystem kan förbättra kontinuiteten i vården och stärka relationen mellan patient och läkare, vilket kan leda till bättre vårdresultat. Samtidigt måste vi säkerställa att det är ekonomiskt hållbart och genomförs på ett sätt som inte skapar ännu längre vårdköer eller ökad belastning på vårdpersonalen. Det viktigaste är att reformer fungerar i praktiken och leder till bättre vård för patienterna.

Hyrläkare ska inte vara en långsiktig lösning, men i vissa situationer är de nödvändiga för att säkerställa att patienter får vård, särskilt i glesbygden och vid personalbrist. I stället för ett totalt förbud bör vi arbeta för att minska beroendet av hyrläkare genom att förbättra arbetsvillkoren och göra fasta tjänster mer attraktiva.

Alla har rätt att få skydd och hjälp vid våld i nära relationer. Fler skyddshemsplatser behövs för att säkerställa att ingen lämnas utan stöd när de befinner sig i en akut och farlig situation. Förutom fler platser måste vi också se till att stödtjänster som terapi och juridisk rådgivning finns tillgängliga, så att de drabbade får långsiktigt stöd att bygga upp ett tryggt liv.

Servicesedlar kan vara ett bra komplement för att minska vårdköerna och ge patienter snabbare tillgång till vård, särskilt inom icke-akuta behandlingar. Samtidigt måste vi säkerställa att de används på ett sätt som är jämlikt och ekonomiskt hållbart, så att de inte leder till ökade kostnader eller ojämlik tillgång till vård. Fokus bör ligga på att förbättra den offentliga vården så att färre patienter behöver använda servicesedlar som en sista utväg.

Centralisering kan i vissa fall höja kvaliteten och effektivisera vården, men den får inte ske på bekostnad av tillgängligheten för patienterna. Vården måste finnas nära invånarna, särskilt i ett geografiskt stort område som Österbotten. Beslut om centralisering måste alltid utgå från patientens bästa – inte enbart ekonomiska besparingar.

Räddningsväsendet är en grundläggande del av vår säkerhet och måste ha tillräckliga resurser för att kunna agera snabbt och effektivt. Dock bör vi undvika att finansiera det genom nedskärningar i andra kritiska välfärdstjänster, såsom vård och socialtjänst. Istället behöver vi se över hur resurser används och prioritera en balanserad finansiering som säkerställer trygghet utan att skapa nya problem i andra sektorer.

Alla människor har rätt till grundläggande vård, och papperslösa ska få nödvändig vård för att skydda både individens hälsa och folkhälsan i stort. Samtidigt måste vi ha tydliga riktlinjer för hur vården finansieras och organiseras, så att resurserna används på ett hållbart sätt. Brådskande vård ska alltid ges, men vi måste hitta en balans för att säkerställa att systemet fungerar långsiktigt.

Alla patienter ska få en trygg och professionell vård, där de blir bemötta med respekt och förståelse. Att vårdpersonal har kunskap om könsmångfald och sexuell mångfald är en del av detta. Samtidigt är det viktigt att utbildningssatsningar sker på ett balanserat sätt, så att andra viktiga kompetensområden inom vården inte blir lidande. Målet bör vara att all vårdpersonal får en bred och relevant utbildning som stärker patientbemötandet som helhet.

Politik handlar om att fatta svåra beslut med begränsad information. En ledare med oändlig visdom skulle kunna lösa de mest komplexa samhällsproblemen på ett rättvist och långsiktigt hållbart sätt. Med rätt beslut från början kan vi förebygga kriser, stärka välfärden och bygga en bättre framtid för alla – utan att behöva rätta till misstagen i efterhand.